Nya mål för 2010

När varje nytt år börjar försöker jag göra en nystart med mina projekt för att skapa ett mer lugnt och harmoniskt liv. Jag har lätt för att få upp ångan och köra på i 180, samtidigt som jag tycker att jag inte hinner med någonting under tiden som alla projekt samlas på hög. Det sjuka är att jag ändå inte har haft någon daglig sysselsättning sedan den 18:e december, då min arbetspraktik tog slut, men inte har jag hunnit mycket för det - inte i min värld i alla fall.

Några löften tänker jag inte avge för det är jag dålig på att hålla, däremot tänker jag skapa mig mål att sträva emot.

* Jag vill ha ett meningsfullt jobb som ger mig bra arbetskamrater med möjligheter att fortsätta utvecklas som person. Ett arbete som också ger mig lite pengar över så att jag som omväxling kan få unna mig saker och upplevelser utan att tänka ekonomiskt och sparsamt hela tiden.

* Jag vill slutföra Företagsekonomi B.

* Jag vill att alla i min omgivning ska få vara friska och leva meningsfyllda liv. Dessutom vill jag känna ro, balans och harmoni i kroppen.

* Jag vill ta mig tid att motionera för att känna mig stark och spänstig.

* Jag vill ha ett lättstädat hem så jag snabbt kan bjuda hem vänner utan att beklaga mig över att jag inte hunnit städa mer. Framför allt så vill jag umgås mer med mina vänner.

* Jag vill att vi bygger växthuset så det blir klart lagom till odlingssäsongen, så jag kan lära mig mer om odling. Dessutom vill jag skapa ett köksland med hembyggda odlingskragar.

* Jag vill bli gravid och få barn för att kunna slå mig till ro som sambo.

* Jag vill ha tid att fortsätta blogga och uppleva glädje och samhörighet med dem jag kommunicerar och får kommentarer av.

* Jag vill fortsätta utvecklas och lära mig nya saker. Just nu ligger fotograferandet som ett område där jag vill lära mig mer om att både ta bra kort och att använda kamerans finesser. Jag vill också få mer inspiration till att laga mat, gärna genom att prova nya recept.

Ja, allt jag vill, var väl fröken i ett nötskal. :-) Kanske inte så konstigt att jag får nöja mig med om jag lyckas genomföra hälften eller åtminstone ta små steg i taget.