Vilken dag ...

Det började redan igår med att internet totalstrejkade. Jag och mitt mobila bredbrand från Telenor har länge varit oense. Alltsom oftast när jag trycker på Telenors ikon hänger sig hela datorn och jag har inte tid att vänta en halvtimma för att se om det förändras. Control alt delete fungerar aldrig heller i det läget, så det är till att hålla inne påknappen tillräckligt länge för att både lyckas stänga av den och helst starta upp den igen i rimlig tid. Dessutom hade min brandvägg lagt ner och då går det inte starta internet utan att starta om datorn ... Så till slut gav jag upp efter tre försök när jag inte ens fick några pinnar. När jag väl kommer in har jag problem med bloggsidor som inte kan visas ...

Sedan fick jag ett brev om att mitt autogiro inte medgivits hos Telenor (det kom igår, men öppnades imorse), vilket gjorde mig skitsur. Det har tagit 16 dagar att få det via Skattemyndigheten .... Tydligen går det inte ha autogiro kopplat till kontot där man betalar räkningarna via internetbanken. Suck!

Pengarna för aktivitetsstödet hade inte kommit in på morgonen, vilket gjorde mig rejält nervös över hur jag skulle kunna betala räkningarna den här månaden. CSN är ju inte nådiga med förseningar. I vanliga fall betalar jag dem alltid en månad före, men nu som arbetslös hade jag inte pengar över till det.

Dessutom fick jag ett no reply-svar från arbetsgivaren jag varit på intervju hos i tisdags, ivägskickat klockan sex på morgonen utan referensnummer. Jag skulle fått svar från dem igår, så det gjorde mig inte särskilt glad då jag inte visst vilket jobb det handlade om.

Dessutom behövde jag redovisa de jobb jag sökt för arbetsförmedlingen, så det var ingen bra start på dagen. Tack och lov sa kollegan hallå och inte god morgon för det var ingen GOD morgon.

Så idag har jag varit på af. Det gick riktigt bra och tack och lov hade jag samma vänliga kvinna som sist, annars brukar jag alltid få nån sur kommentar om varför jag inte jobbar som lärare som jag är utbildad till. Vad de tydligen inte verkar förstå är att det finns en mycket tragisk anledning. De jobbiga erfarenheter jag fick i ett tidigare ovälkomnande arbetslag med en mesig rektor som inte vågade stå för för vad de/hon gjorde varken då eller ett år senare är något jag får lida för fortfarande. Jag har inte skadat, misshandlat eller sexuellt trakasserat något barn eller vuxen, men är i den kommunen dömd på samma villkor. Dessa jobbiga erfarenheter gör att jag hellre arbetar i förskolan, där jag inte behöver smutskastas av mina närmsta kollegor, men då i annan kommun eller i privat regi.

Sedan fick jag gå hem något tidigare från praktiken för att se om pengarna verkligen kommit eller om jag skulle behöva ta en dust med försäkringskassan också. Tack och lov hade de det. Sedan var det bara att ringa arbetsgivaren som gav mig ett dystert svar även om jag var hjärtligt välkommen i fortsättningen. Jag hade verkligen behövt ett normalbetalt jobb nu. Jag trivs jättebra på praktiken, men det ger ju inga pengar över, snarare får man leva snålt som sjuttan på aktivitetstöd/a-kassa även om jag gör ett fullgott jobb.

Därefter dags att bråka med Telenor där personen försvann när han skulle ta reda på en uppgift. Sedan hade de aldrig varit med om mina problem med att datorn hänger sig, så nu behöver jag tydligen installera om skiten. Tack och lov plockade de bort säkerhetspaketet som de troligtvis bara aviserat som sms på datorn utan att tillfråga mig. Fult trick som kostade 39 kr per månad. Dessa sms hade jag aldrig sett om jag inte anmält autogiro via mina sidor. Snacka om dålig information. Vi får se om det blir bättre. Jobbsökarwebben offentliga jobb kan jag inte ens använda hemma hos mig.

Nu ska jag väl försöka lägga det jobbiga bakom mig och vila en stund innan pojkvännen kommer och lagar mat innan vi ska på kören. Sedan måste jag söka fler jobb ikväll. Vi får se om det blir något pyssel som jag hellre sysslar med.