Ett stort tack!

Nu har det gått några dagar sedan jag blev frisk och började jobba igen - eller vara på praktik, som jag egentligen är. Frågan är vad det heter då, praktika eller? För prao är det ju inte ...

Så nu vill jag verkligen rikta ETT STORT TACK till alla er som skickat härliga krya på dig-hälsningar. Det är jättekul med alla kommentarer jag får och det värmer i hjärtat att läsa varenda en, så tack än en gång. Jag tror även jag fått svar på de frågor jag ställde. Jag ska ta tag i blog-lovin när tiden räcker till bättre. Just nu försöker jag hålla mig någorlunda ajour genom att följa vad som händer i bloggarna på länklistan.

Som tur är var det "bara" en rejäl förkylning, men jag är lågtempererad normalt så vid 37,5 ligger jag ändå en grad för högt, minst ... jag mäter ju aldrig när jag känner mig fullt frisk. Så med bara några tiondelar över 37 så kan jag vara rätt hängig. Det värsta är ju när man inte förstår att man har skit i kroppen utan bara mår risigt, så till slut insåg även jag att jag behövde vila för att bli frisk och få kraften åter. Lite typiskt att vara förkyld just när det var tänkt att lämna blod ... Det är ju först nu, när jag är ok, som näsan rinner lite till och från, men jag skyller på kylan. Nu har jag inte råd att vara sjuk mer. Jag är i tillräckligt akut behov av att få ett riktigt jobb ändå.

Men jag längtar efter snön för att få en ljusare tillvaro. Några enstaka flingor dalade på vägen hem idag. Annars är det mest bara kallt och blåsigt ute. När man går hem är det nästan mörkt. Sen är det sjukt vad fort större delen av dagen går, så vid 2-3 kan jag gäspa stort och önska att jag kunde få gå hem och sova. Det känns ju pinsamt att gäspa så, men jag antar att det beror på att dagarna är så intensiva att jag inte hinner sortera intrycken under dagens lopp och att hjärnenergin så småningom tryter. Systemet växlar kanske ner. Eller är alla så trötta nu?
Inte gör det väl saken bättre att jag sover sämre på nätterna just nu, men det är väl pressen att få ihop ekonomin och få ett jobb igen som gnager i kombination med alla intryck. Men jag trivs fantastiskt bra där jag är.
Förhoppningsvis får jag förlängt en månad. Det känns oerhört skönt att vara behövd även om det inte ger något extra klirr. Samtidigt är jag lyckligt lottad ändå, men tyvärr tar ju inte a-kassan hänsyn till att man bor ensam. Flytta ut till pojkvännen 4 mil från stan känns inte särskilt lockade, men på sikt har jag kanske inte något att välja på. Nackdelen är att kommunikationen där är minimal och man blir beroende av bil. Visst jag har körkort, men jag vill helst inte flänga runt på hala och mörka vägar. Första vintern med körkort känns lite skrämmande.

Nu ska jag vila en stund för att orka få gjort lite vettigt innan läggdags.

Ha en underbar dag alla härliga bloggare!