Veckans promenader

Med tanke på att barnen har sportlov så har jag inte fått/behövt jobba måndag och fredag. Som tur är så fick jag tummen ur och lämnade datorstolen för att komma ut på en promenad i måndags.

Oftast sitter jag hemma på måndagar och fredagar till runt tio innan jag konstaterar att jag får en dag att lägga på jobbsökande med mera. Tyvärr har jag oftast lite svårt för att omstarta dagen så på måndagen var jag inte jättepigg på att gå ut, men att kolla fröer på Maxi kändes i alla fall tillräckligt lockande.

I trapphuset möttes jag av god parfymdoft och helt plötsligt blev jag på strålande humör och längtade efter den riktiga känslan av att vara kär, så glädjen var stor när jag såg anlag för vårens knoppar.

På vägen stannade jag vid bron där Munksjön rinner ut i en å för att ge änderna gammalt bröd.

Från att ha pysslat med sitt började de i samlad tropp röra sig emot mig, tills de var lite mer än en meter från fötterna.

Jösses var de tjattrade och nästan slogs om brödbitarna. Då ångrade jag att jag inte hade med mig mer.

När de fått sista brödet satte jag mig på huk för att ta en närbild, men som på en given signal lyfte allihop och flydde tillbaks till dammen.


De är ganska många ... säkert över 150, kanske ännu fler. När jag fortsatte min vandring upptäckte jag ytterligare ett gäng änder, som jag bara kunde tycka synd om.

Några fröer hade de inte, men jag hittade lite annat smått och gott.

Vädret denna dag var rätt molnigt, men solen lyste inte helt med sin frånvaro ...


Gubbarna på bygget undrade nog vad jag sysslade med ...

På fredagen var det lite lättare att komma ut eftersom jag hade böcker som skulle tillbaks till biblioteket. Även då tog jag med bröd till änderna, men den här gången brydde de sig knappt. Kanske hade de redan fått mat för dagen.

Änderna som jag missade sist, skrämde jag slaget på när jag kastade iväg det sparade brödet.