Håll tummarna

Imorgon är det torsdag och dags att köra till jobbet igen. Även om jag varit lite nervös de senaste dagarna över att inte kunna komma till jobbet så har det ändå fungerat hyfsat med tåget. Mornarna har fungerat utmärkt, medan vi var en halvtimme sena igår och drygt tio idag när vi fick invänta ett mötande tåg på stationen innan avfärd.

Imorgon fasar jag för hur det ska gå att köra för att inte tala om parkera. För säkerhets skull har jag krävt en skyffel i bilen.
I Värnamo känns det inte som att det är så farligt, men i Jönköping är det kaos. De bilar som har parkerat utmed gatorna har fått grävas fram och snöröjningen där (parkeringsplatser) lär inte ske förrän i mitten av nästa vecka. På gatorna är det lite bättre, men en bil innan oss hade kört fast i sin ruta, så N fick hjälpa till att putta så vi kom emellan de två annars parkerade bilarna.

Ja ja, det gäller bara att försöka parkera på ett bra ställe så jag kommer iväg till kören och senare hem igen, om det nu finns några ... I absoluta nödfall får jag köra fyra mil till pojkvännen, men det kommer jag nog inte vara så pigg på. Eftersom torsdagen är sista arbetsdagen med inplanerat jobb så brukar den stora tröttheten komma den dagen. Dessutom har vi extra lång körövning.

Men det är morgondagens problem. Nu ska jag försöka sova ordentligt och helst inte vakna en timma eller kvart före klockan ringer. När man går upp vid 5 känns det väldigt onödigt, men imorgon har jag sovmorgon till kvart i sex.

God natt!

Snöbilderna från stan tar vi en annan dag.