Det har gått bra

Käre tid vad snön orsakar oro.

Att åka till jobbet var väl en baggis och att parkera i Värnamo likaså, för där är ju parkeringarna röjda vid skolor och bostadsområden.

Den stora oron var ju inför parkeringen i Jönköping. Att ge sig in i den 20 cm djupa snön vid trottoarkanten vågade jag ju inte, så jag tänkte att Willys parkering är säkert ett bra kort ... men, ack vad jag bedrog mig. Det var ju inte det minsta bättre där så när jag väl parkerat förstod jag inte hur jag skulle kunna ta mig ut.

Så det blev en snabb måltid för att hinna i tid till kören om jag skulle få problem. Tack och lov kom ett par gåendes så jag kunde be om tips. De var så snälla så de lovade att stanna och putta om det skulle behövas. Lite hjälp fick jag också, för det låg en snökocka ivägen. Bara att köra fram och börja om, men tack och lov kom jag iväg efter att bilen dött ett antal gånger. Evigt tacksam var jag när jag lämnade parkeringen. Jag hoppas de såg min vinkning till tack och förstod hur tacksam jag var. Dessutom hoppas jag att de inte blev nedskvätta i det sliriga väglaget.

För att fördriva tiden nu när jag helt plötsligt var ute i god tid, blev det en tur till Jysk och Rusta för lite småsaker (med en plogad parkeringsplats), innan jag åkte till kören för långövning. Vi är ett glatt gäng, men vi har en riktigt tråkig tanta till ledare just nu som nog typ aldrig hör vad vi sopraner behöver öva. Sist fick vi öva på egen hand i en halvtimma med en skiva. Ja ja, förhoppningsvis blir det bra även om vi inte tillåts bli säkra på något.

Imorgon blir det en ny dag i Snöland. Jag hoppas att parkeringen jag valde var bra och att jag slipper en halvmeter snö runt bilen om de behöver ploga ... I värsta fall är jag garderad med skyffel, utan den vågade jag inte ta bilen.