Än har jag ju inte märkt av influensan här, men nu pratade jag precis med pojkvännen. Där hade de tydligen tre fall på jobbet ... Även om det är en "vanlig" influensa så känns det ju ändå läbbigt att den kommer smygandes. Jag hoppas att pappas kommentar om att min förkylning har skapat viss immunitet håller. För influensa hade jag ju så sent som i februari i år, så jag tycker jag kan vänta 4-5 år på nästa. Jag har ju haft det med ett antal års intervall. 1995, 99, 2006 och nu senast 09 tror jag att det är. Någon vaccination vet jag inte om det blir, men men den som lever får se ...
Hoppas ni drabbade kryar på er!
onsdag 4 november 2009
Ett stort tack!
Nu har det gått några dagar sedan jag blev frisk och började jobba igen - eller vara på praktik, som jag egentligen är. Frågan är vad det heter då, praktika eller? För prao är det ju inte ...
Så nu vill jag verkligen rikta ETT STORT TACK till alla er som skickat härliga krya på dig-hälsningar. Det är jättekul med alla kommentarer jag får och det värmer i hjärtat att läsa varenda en, så tack än en gång. Jag tror även jag fått svar på de frågor jag ställde. Jag ska ta tag i blog-lovin när tiden räcker till bättre. Just nu försöker jag hålla mig någorlunda ajour genom att följa vad som händer i bloggarna på länklistan.
Som tur är var det "bara" en rejäl förkylning, men jag är lågtempererad normalt så vid 37,5 ligger jag ändå en grad för högt, minst ... jag mäter ju aldrig när jag känner mig fullt frisk. Så med bara några tiondelar över 37 så kan jag vara rätt hängig. Det värsta är ju när man inte förstår att man har skit i kroppen utan bara mår risigt, så till slut insåg även jag att jag behövde vila för att bli frisk och få kraften åter. Lite typiskt att vara förkyld just när det var tänkt att lämna blod ... Det är ju först nu, när jag är ok, som näsan rinner lite till och från, men jag skyller på kylan. Nu har jag inte råd att vara sjuk mer. Jag är i tillräckligt akut behov av att få ett riktigt jobb ändå.
Men jag längtar efter snön för att få en ljusare tillvaro. Några enstaka flingor dalade på vägen hem idag. Annars är det mest bara kallt och blåsigt ute. När man går hem är det nästan mörkt. Sen är det sjukt vad fort större delen av dagen går, så vid 2-3 kan jag gäspa stort och önska att jag kunde få gå hem och sova. Det känns ju pinsamt att gäspa så, men jag antar att det beror på att dagarna är så intensiva att jag inte hinner sortera intrycken under dagens lopp och att hjärnenergin så småningom tryter. Systemet växlar kanske ner. Eller är alla så trötta nu?
Inte gör det väl saken bättre att jag sover sämre på nätterna just nu, men det är väl pressen att få ihop ekonomin och få ett jobb igen som gnager i kombination med alla intryck. Men jag trivs fantastiskt bra där jag är.
Förhoppningsvis får jag förlängt en månad. Det känns oerhört skönt att vara behövd även om det inte ger något extra klirr. Samtidigt är jag lyckligt lottad ändå, men tyvärr tar ju inte a-kassan hänsyn till att man bor ensam. Flytta ut till pojkvännen 4 mil från stan känns inte särskilt lockade, men på sikt har jag kanske inte något att välja på. Nackdelen är att kommunikationen där är minimal och man blir beroende av bil. Visst jag har körkort, men jag vill helst inte flänga runt på hala och mörka vägar. Första vintern med körkort känns lite skrämmande.
Nu ska jag vila en stund för att orka få gjort lite vettigt innan läggdags.
Ha en underbar dag alla härliga bloggare!
Så nu vill jag verkligen rikta ETT STORT TACK till alla er som skickat härliga krya på dig-hälsningar. Det är jättekul med alla kommentarer jag får och det värmer i hjärtat att läsa varenda en, så tack än en gång. Jag tror även jag fått svar på de frågor jag ställde. Jag ska ta tag i blog-lovin när tiden räcker till bättre. Just nu försöker jag hålla mig någorlunda ajour genom att följa vad som händer i bloggarna på länklistan.
Som tur är var det "bara" en rejäl förkylning, men jag är lågtempererad normalt så vid 37,5 ligger jag ändå en grad för högt, minst ... jag mäter ju aldrig när jag känner mig fullt frisk. Så med bara några tiondelar över 37 så kan jag vara rätt hängig. Det värsta är ju när man inte förstår att man har skit i kroppen utan bara mår risigt, så till slut insåg även jag att jag behövde vila för att bli frisk och få kraften åter. Lite typiskt att vara förkyld just när det var tänkt att lämna blod ... Det är ju först nu, när jag är ok, som näsan rinner lite till och från, men jag skyller på kylan. Nu har jag inte råd att vara sjuk mer. Jag är i tillräckligt akut behov av att få ett riktigt jobb ändå.
Men jag längtar efter snön för att få en ljusare tillvaro. Några enstaka flingor dalade på vägen hem idag. Annars är det mest bara kallt och blåsigt ute. När man går hem är det nästan mörkt. Sen är det sjukt vad fort större delen av dagen går, så vid 2-3 kan jag gäspa stort och önska att jag kunde få gå hem och sova. Det känns ju pinsamt att gäspa så, men jag antar att det beror på att dagarna är så intensiva att jag inte hinner sortera intrycken under dagens lopp och att hjärnenergin så småningom tryter. Systemet växlar kanske ner. Eller är alla så trötta nu?
Inte gör det väl saken bättre att jag sover sämre på nätterna just nu, men det är väl pressen att få ihop ekonomin och få ett jobb igen som gnager i kombination med alla intryck. Men jag trivs fantastiskt bra där jag är.
Förhoppningsvis får jag förlängt en månad. Det känns oerhört skönt att vara behövd även om det inte ger något extra klirr. Samtidigt är jag lyckligt lottad ändå, men tyvärr tar ju inte a-kassan hänsyn till att man bor ensam. Flytta ut till pojkvännen 4 mil från stan känns inte särskilt lockade, men på sikt har jag kanske inte något att välja på. Nackdelen är att kommunikationen där är minimal och man blir beroende av bil. Visst jag har körkort, men jag vill helst inte flänga runt på hala och mörka vägar. Första vintern med körkort känns lite skrämmande.
Nu ska jag vila en stund för att orka få gjort lite vettigt innan läggdags.
Ha en underbar dag alla härliga bloggare!
söndag 1 november 2009
Sista lökarna
Idag har jag satt de sista lökarna på framsidan mellan den vita Strandkrassingen som fortfarande blommar. Jag har inte haft hjärta att dra upp dem tidigare, men nu börjar det ju verkligen bli sista chansen att få lökarna i jorden. Flera lökar hade till och med fått en grodd, så nu väntar jag på Snödroppar, Krokusar och Tulpaner.
I "dammrabatten" satte jag några gamla påskliljelökar som legat i kylskåpet efter blomning. Troligtvis blir det inget, men det kostar ju inget att försöka.
Med denna rabatt avslutar jag årets lövtäckning. Nu är i princip alla löv nere. Grannarna har krattat för glatta livet i helgen, men vi sparar resten till gräsmattan.
Fler kärleksört blir det nästa år. De är ju så fina nu.
Det märks att det börjar bli kallt. Isen har paketerat in löven på möblerna. Egentligen borde de ju redan vara inne, men helgerna går så förbaskat fort och N har inte fått tummen ur, trots att han har fler lediga dagar än mig ...
Istället blev det en första och sista krans för i år. Redan för flera helger sedan tänkte jag binda en krans av de fina astrarna, men tyvärr tar det lite tid mellan tanke och handling.
Det blev enklast tänkbara, en hoptryckt gren, lite överbliven najltråd och lite från buskarna vi har i överflöd som blommat i rosa, se fröställningen. Dessutom åkte den uppdragna blommande Strandkrassingen i.
Ha en fortsatt bra helg!
I "dammrabatten" satte jag några gamla påskliljelökar som legat i kylskåpet efter blomning. Troligtvis blir det inget, men det kostar ju inget att försöka.
Med denna rabatt avslutar jag årets lövtäckning. Nu är i princip alla löv nere. Grannarna har krattat för glatta livet i helgen, men vi sparar resten till gräsmattan.
Fler kärleksört blir det nästa år. De är ju så fina nu.
Det märks att det börjar bli kallt. Isen har paketerat in löven på möblerna. Egentligen borde de ju redan vara inne, men helgerna går så förbaskat fort och N har inte fått tummen ur, trots att han har fler lediga dagar än mig ...
Istället blev det en första och sista krans för i år. Redan för flera helger sedan tänkte jag binda en krans av de fina astrarna, men tyvärr tar det lite tid mellan tanke och handling.
Det blev enklast tänkbara, en hoptryckt gren, lite överbliven najltråd och lite från buskarna vi har i överflöd som blommat i rosa, se fröställningen. Dessutom åkte den uppdragna blommande Strandkrassingen i.Ute är det rätt trist nu, men denna "snigel" gillar jag.
Den ligger på en stenskiva vi hittade bland all bråten på tomten. En av alla våra fula stubbar blev äntligen en tillgång.
Ha en fortsatt bra helg!lördag 31 oktober 2009
Halloween
För några år sedan hade vi maskerad på ett av de fritids där jag jobbade 
och då kom jag över de här örhängena i en affär. Några hål i öronen har jag ju inte så det ena gjordes om till ett halsband med hjälp av en läderrem. Sedan har detta hängt med varje halloween när det har varit fest eller maskerad. Förra året var jag på en jätterolig fest och spökade ut mig till häxa med svarta strumpbyxor med vita spindelnät på.
I år blev det ingen fest eller maskerad, men helt utan bus kan man ju inte vara, så smycket åkte på tillsammans med min genomskinliga top med svart spindelnätsmönster igår. Mer utspökad vågade jag inte vara på jobbet. Våra 2-3 åringar kan vara lättskrämda. Ibland räcker det med att man ändrar rösten lite grann i leken för att de ska reagera med en uppskrämd syn och säger att man ska vara snäll igen. I leken testar de mycket känslor, snabbt kan det växla mellan till exempel snälla och arga katter.
Många lade märke till spindeln och en tjej ville klappa den.
Ikväll hade grannarna nog fest för det var fullt med levande ljus fram till deras entré. Tösen i familjen sprang omkring som ett spöke. Det såg riktigt läskigt ut när hon satt i trädet och gungade. Tyvärr hade jag inte kameran med mig och jag känner inte henne så väl att jag kunde be henne vara med på kort.
Däremot kan jag visa några kort från förra årets fest. Lägenheten där festen hölls var rikligt utsmyckad med spindelnät och annan dekoration redan vid dörren.
Även inflyttningspresenten fick gå i samma tema som festen. Som omväxling hade jag faktiskt fått ett ryck i hyfsad god tid.
Ja, här har ni häxan själv ... I år sitter hon vid datorn och bloggar när hon inte ser på Körslaget.
Kanske ska jag ta på mig kläderna igen till vår sagosamling och be barnen hjälpa mig koka häxbrygd. Tyvärr blir det utan mina snygga strumpbyxor ...
Däremot har den hatade oranga halsduken fått åka med till vardags på jobbet. Jag som inte gillar orangt. Kanske börjar jag vänja mig ...
och då kom jag över de här örhängena i en affär. Några hål i öronen har jag ju inte så det ena gjordes om till ett halsband med hjälp av en läderrem. Sedan har detta hängt med varje halloween när det har varit fest eller maskerad. Förra året var jag på en jätterolig fest och spökade ut mig till häxa med svarta strumpbyxor med vita spindelnät på.I år blev det ingen fest eller maskerad, men helt utan bus kan man ju inte vara, så smycket åkte på tillsammans med min genomskinliga top med svart spindelnätsmönster igår. Mer utspökad vågade jag inte vara på jobbet. Våra 2-3 åringar kan vara lättskrämda. Ibland räcker det med att man ändrar rösten lite grann i leken för att de ska reagera med en uppskrämd syn och säger att man ska vara snäll igen. I leken testar de mycket känslor, snabbt kan det växla mellan till exempel snälla och arga katter.
Många lade märke till spindeln och en tjej ville klappa den.
Ikväll hade grannarna nog fest för det var fullt med levande ljus fram till deras entré. Tösen i familjen sprang omkring som ett spöke. Det såg riktigt läskigt ut när hon satt i trädet och gungade. Tyvärr hade jag inte kameran med mig och jag känner inte henne så väl att jag kunde be henne vara med på kort.
Däremot kan jag visa några kort från förra årets fest. Lägenheten där festen hölls var rikligt utsmyckad med spindelnät och annan dekoration redan vid dörren.
Även inflyttningspresenten fick gå i samma tema som festen. Som omväxling hade jag faktiskt fått ett ryck i hyfsad god tid.Ja, här har ni häxan själv ... I år sitter hon vid datorn och bloggar när hon inte ser på Körslaget.
Kanske ska jag ta på mig kläderna igen till vår sagosamling och be barnen hjälpa mig koka häxbrygd. Tyvärr blir det utan mina snygga strumpbyxor ...Däremot har den hatade oranga halsduken fått åka med till vardags på jobbet. Jag som inte gillar orangt. Kanske börjar jag vänja mig ...
I veckan blomstrade det
I veckan passade jag på att rensa bort alla nedvissnade Blomman för dagen. Alla fina fröställningar klippte jag av för att få frö. Jag hoppas att det ska fungera. Tyvärr var jag ju inte så smart att jag hade märkt alla efter färg, så det blev många i burken med okända färger. Dessutom såg ju blommorna lite olika ut, men men något ska jag ha lärt mig tills nästa år. Dessutom vet jag nu att luktärter blommar längre och blommar än, så i fortsättningen tänker jag blanda blommorna mer för att det ska se lika fint ut överallt. Nu satte jag dem i kanterna om utifall att jag inte skulle klara av doften.
Sen måste jag ju bara visa min vackra utsikt från vardagsrummet på håll. Det har tagit mig fyra höstar att inse hur vackert detta träd är. Så här ser det ut när jag vänder blicken från datorn. 
Så egentligen gör det väl inget att fönstrena har saknat gardiner hela hösten. På fönsterbrädan frodas gyllenbären som en vän har sått. Jag hoppas de överlever vintern.
På andra sidan blommar sista solrosen fortfarande.
Jag ber om ursäkt för om inlägget ser konstigt ut, men efter mycket strul och återskapande av filen ger jag upp att få det som jag vill. Varför viss text blir understruken är för mig en gåta. Går det få bort på något sätt?
tisdag 27 oktober 2009
Förkylning och vinstlängtan
Efter en halv vecka med en förkylning som inte släpper så fick huvudvärken som kom avgöra att det var dags att bli hemma och försöka bli av med alla bacillerna. Det är ju inte konstigt att de bosatt sig hos mig med tanke på alla barn som hostar, nyser och snörvlar i min närhet dagarna i ända. Eller rätt i ansiktet om det vill sig riktigt illa, men det är ju något jag får ta på köpet när jag gör arbetspraktik på en förskola med en massa goa ungar i 2-3 årsåldern. Å andra sidan får jag en massa kramar och pussar när jag går hem ibland i gengäld. Medvetet väljer jag dock att vända kinden till.
Så nu sitter jag här och läser ikapp bloggar och via de tävlingar som pågår spanar jag av nyfikenhet in nya. En överraskande vinst är ju alltid trevlig.
Först hittade jag till Mysiga lantliga ting där man tävlar om ett armband och ett plåthjärta.
Sedan lyckades jag faktiskt lära mig länka ihop tävlingsbloggarna med vinstbilderna. Snacka om att känna sig stolt!
Så nu har jag lagt länkar till tävlingarna hos Nyanser av vitt och Vit poesi med bild där. Detta är lite smidigare då jag har ett ganska slött internet. Nyanser av vitt har ett vackert halsband som pris och Vit poesi som lottar ut två handdukar och ett hjärta.
Trots min nyvunna kunskap har jag en del att lära. Hur man får en här-text som länkar direkt har jag ännu inte fått kläm på. Likaså hur blog-lovin fungerar får gärna någon förklara. Nu har jag i alla fall gjort ett försökt.
Nu hoppas jag på lite tur. Det vore i och för sig skönt att bli av med förkylningen också.
Så nu sitter jag här och läser ikapp bloggar och via de tävlingar som pågår spanar jag av nyfikenhet in nya. En överraskande vinst är ju alltid trevlig.
Först hittade jag till Mysiga lantliga ting där man tävlar om ett armband och ett plåthjärta.
Sedan lyckades jag faktiskt lära mig länka ihop tävlingsbloggarna med vinstbilderna. Snacka om att känna sig stolt!
Så nu har jag lagt länkar till tävlingarna hos Nyanser av vitt och Vit poesi med bild där. Detta är lite smidigare då jag har ett ganska slött internet. Nyanser av vitt har ett vackert halsband som pris och Vit poesi som lottar ut två handdukar och ett hjärta.
Trots min nyvunna kunskap har jag en del att lära. Hur man får en här-text som länkar direkt har jag ännu inte fått kläm på. Likaså hur blog-lovin fungerar får gärna någon förklara. Nu har jag i alla fall gjort ett försökt.
Nu hoppas jag på lite tur. Det vore i och för sig skönt att bli av med förkylningen också.
söndag 25 oktober 2009
Dagens projekt avklarat
Igår roade jag mig som sagt med att gräva sten. Idag tog jag hjälp av N för att bygga upp det snyggt igen. Det gick väl som vanligt när vi skulle samarbeta, N börjar slänga dit alla stenar innan jag ens hunnit berätta hur jag tänkt. Visserligen var vädret inte så mysigt, men i min tanke var stenarna ett pussel som skulle byggas ihop på bästa vis, så det slutade med att jag till viss del fick bygga om det när han hade gått. Det krävs ju viss stabilitet då vi nog kan räkna med att några katter ska dit och undersöka. Det vore ju synd om de fick en rasande sten på tassen.
Ja, regnade gjorde det nu med och lervägen är kvar sen vi flyttade på gruset till växthusgrunden och några stockar ligger fortfarande mitt i trädgården och skräpar. Det återstår att se om någon kommer och hämtar sina stockar som är kapade i önskade 3-metersbitar. Jag börjar bli trött på att vänta ... ska vi flytta dem måste de kapas ytterligare några gånger.
Stenröset blev lite mindre än vad jag tänkt då N ville bygga mer på höjden. I botten blev det tyvärr kvar en stor sten. Om min vilja hade fått råda så hade även den stenen fått hamna på våra begagnade och trasiga trädgårdsplattor för att få lite större diameter, men ändå bibehållen höjd.
Men å andra sidan är jag rätt nöjd ändå, även om vissa plattor sticker ut. Runtom ligger de gräs- och prästkragstuvor som jag grävde upp.
Det är kanske lite svårt att tro, men de flesta stenarna är hämtade under gräset, se nedanstående bild. Det är viss skillnad.
Sedan har jag fortsatt mitt lövkrattande för att täcka den näst sista rabatten. Man skulle ju kunna tro att det här trädet ger en rättvisande bild om vad som är kvar ...
Det hade varit kul att höra deras kommentarer. Och nej, det kommer bli en annan konstruktion senare. Just nu testar jag bara var jag vill ha den stora öppningen och "fönstret" mitt bland alla slingerväxter. Redan nu har jag insett att öppningen ska ramas in av växter även mot husväggarna. Frågan är bara om öppningen och gången ska placeras mer åt mitten med ett "fönster" på var sida istället. I öppningen vill jag ha en svart smidesportal som är valvformad. Är det någon som vet om sådana fortfarande tillverkas?
Ja, regnade gjorde det nu med och lervägen är kvar sen vi flyttade på gruset till växthusgrunden och några stockar ligger fortfarande mitt i trädgården och skräpar. Det återstår att se om någon kommer och hämtar sina stockar som är kapade i önskade 3-metersbitar. Jag börjar bli trött på att vänta ... ska vi flytta dem måste de kapas ytterligare några gånger.
Stenröset blev lite mindre än vad jag tänkt då N ville bygga mer på höjden. I botten blev det tyvärr kvar en stor sten. Om min vilja hade fått råda så hade även den stenen fått hamna på våra begagnade och trasiga trädgårdsplattor för att få lite större diameter, men ändå bibehållen höjd.
Men å andra sidan är jag rätt nöjd ändå, även om vissa plattor sticker ut. Runtom ligger de gräs- och prästkragstuvor som jag grävde upp.
Det är kanske lite svårt att tro, men de flesta stenarna är hämtade under gräset, se nedanstående bild. Det är viss skillnad.
Sedan har jag fortsatt mitt lövkrattande för att täcka den näst sista rabatten. Man skulle ju kunna tro att det här trädet ger en rättvisande bild om vad som är kvar ...... men tyvärr ser det ju inte likadant ut på det största och de löven är ju inte ens vackra. Som tur är delar vi löven med grannen.
Det här var mitt bidrag till samtalsämne för de som passerade på väg till och från kyrkan.
Det hade varit kul att höra deras kommentarer. Och nej, det kommer bli en annan konstruktion senare. Just nu testar jag bara var jag vill ha den stora öppningen och "fönstret" mitt bland alla slingerväxter. Redan nu har jag insett att öppningen ska ramas in av växter även mot husväggarna. Frågan är bara om öppningen och gången ska placeras mer åt mitten med ett "fönster" på var sida istället. I öppningen vill jag ha en svart smidesportal som är valvformad. Är det någon som vet om sådana fortfarande tillverkas?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
