Då var det ny månad igen och mitt jobb har börjat på allvar efter 2 dagars mjukstart. Det känns toppen, men det tar tid att få koll på alla namn och rutiner.
Bebben verkar må bra i magen och det är nu cirka fyra månader kvar tills den anses leveransklar. Jag längtar, men får ge mig till tåls. Igår fick jag i alla fall inse hur svårt det är att få ett barn att sova som bara säger nej, nej, så det gav väl en aning om vad jag kan ha att vänta mig ... Tålamodsprövande var förnamnet ...
Att gå upp klockan sex var lite chockartat då det fortfarande var skumt inomhus och termometern krypit ner till 7 grader. Ute var det som filmjölk. Jag fick köra rätt långt innan dimman bitvis lättade. Jag längtar inte till fredag då jag börjar jobba klockan sex ... Mörker och kyla känns inte särskilt lockande då leggings är bekvämast just nu och det redan börjar kännas svalt för en frusen fröken.
Jag längtar efter sol och värme, för hur ska jag annars få mina tomater att mogna? Frågan är bara hur mycket jag ska stänga till i mitt plastväxthus? Det bildas ju en massa kondens på nätterna och ibland glömmer jag både att öppna och stänga. Desutom är det blött i gräset och när väl de tåliga skorna är på, är det dags att brumma iväg till jobbet. Jag kanske borde ta en tur i skumrasket och titta till växthuset i alla fall ...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Dimma och kyla, hua, hua. Och mörkret... Man får försöka att glädjas åt det som finns, nytt jobb i ditt fall, lyckade skördar, svamp i skogarna, soliga stunder här i Fagerdala.
SvaraRaderaHa det gott!