Snöelände och solsken

I torsdags kväll när jag och Ronja åkte till kören var det fina rena vägar och trevligt att köra. På vägen hem knappt två timmar senare snöade det och jag valde att köra sakta eftersom jag tycker det är otrevligt att köra när jag inte ser linjerna, men hem kom vi utan problem.

På fredagsmorgonen vänder sambon i dörren och undrar om han kan få ta bilen då det inte fungerar att cykla. Ja, det går väl bra, vi ska ju ändå ingenstans.

Strax innan lunch tänkte jag skotta för brevbäraren och ta med Ronja ut på en sovtur, men vi hinner inte ut innan brevbäraren har passerat och hon fick kliva ur för att lämna posten.
Ja, nerför trappan går det som omväxling bra att köra, men vid nedersta trappsteget var det i princip stopp, så med ett skrikande barn i vagnen var det bara att ställa sig och skotta om jag ens skulle komma ut till postlådan.

Visst jag hade hört talas om att det skulle komma 10-15 cm snö, men inte så här mycket. Snön som ligger på soptunnan fanns inte dagen innan ...
Vid mätningar på ett flertal ställen konstaterades det rätt många centimetrar snö, eller vad säger ni?18 cm fick jag det till och tydligen hade det varit uppåt 25 cm på morgonen när sambon begav sig till jobbet.

Idag 4 dagar senare börjar vi återigen se gräsmattan på de ställen vi skottat en gång. I övrigt ligger snön fortfarande djup på framsidan medan solen har börjat smälta bort det mesta på baksidan ... Tyvärr döljs inte det som glömdes i fjol längre ... så vi skulle behöva ta en dag och städa trädgården. Frågan är bara när man hinner med det mitt i bebislivet? Dottern sover ju inga längre stunder i en stillastående vagn ...

Tiofaldig tillökning

Idag har jag äntligen passat på att plantera om en grön växt som förökar sig frikostigt. Jag vet inte vad den heter och det är inte heller första gången den planteras om.

Så här såg den ut före:

På nära håll:

Så här såg den ut efter:Hela familjen samlad.

Ja, efteråt ser den ju helt normal ut, samtidigt som den blivit av med sammanlagt tio bebisar. Vi får se hur många som överlever, men å andra sidan känns det som en rätt tålig växt som överlever det mesta. Om det blir bra tänkte jag att de nya bebisarna ska få vara med som dekoration vid fikabordet den dag Ronja döps för att sedan kunna få följa med gästerna hem ...
Vi får se hur det går med den saken. Jag har ju en viss förmåga att glömma saker nu när jag ammar. :-)

Sedan är det väldigt kul att gå tillbaks och läsa vad jag skrev om de två moderplantorna som jag tog bebisar ifrån den 18:e april förra året: http://pagronspaningmedskoogstrollet.blogspot.com/2010/04/tillokning-pa-gang.html och inse att det var precis i den vevan som jag blev gravid, men det var först i mitten på maj som jag kollade att jag var gravid i vecka 6 + 6 enligt ultraljudets beräkning. Men den här gången lär det väl inte vara en bebis i magen då Ronja bara är drygt 2 månader gammal och jag helammar, vad jag vet ... :-) Ronja var ju planerad, även om vi inte visste när det skulle ske.

Dessutom har jag planterat om barnen till en av de tidigare bebisarna, så nu har moderplantan fått barnbarn. Tyvärr var jag lite ovarsam vid hanteringen häromdagen så vi får se hur det går. Tanken var att ta med ett skott till en väninna vi skulle hälsa på, jag och Ronja, men jag var för snabb så det blev dåligt med rötter på alla delarna. Det återstår att se om det bildas nya rötter när de står i vatten, annars är det ju inte hela världen förstås. Jag har inte varit med maken till växt att yngla av sig ...

Sedan fick också en Saint Paula och min frilandshibiskus ny jord då båda varit utsatta av katterna som tyckt att de varit i vägen på fönsterbrädan. Jag hoppas de uppskattar förändringen, blommorna alltså. :-)

Ett minne blott

Som jag skrivit förr så älskar jag hibiskusar. Numera är fönsterbrädorna fulla av en blandad kompott, så det blir sällan jag köper några nya krukväxter, så då de få blommor som kommer blir desto mer glädjande.
I veckan fick jag en blomma som varade någon dag. Sedan gäller det att vara snabb att fota då missarna gärna sätter en klo i dem eller till och med äter upp dem ibland. Helt nyttigt är det säkert inte för jag tror till och med att de är smått giftiga.

Även min frilandshibiskus verkar vara på hugget då den nu har fått nya blad ... Att den sedan skulle behöva planteras om efter misse välte ner den på golvet för ett tag sedan är en annan femma.

Egentiden lyser med sin frånvaro, eftersom dotern vägrar sova själv ... annars växer hon och frodas. Så småningom hoppas jag kunna börja pyssla lite smått i takt med att tiden i babysitter och gym på egen hand ökar. Att lyckas äta färdigt en hel måltid är numera lyx. :-)