En ny stjärna är född

Med ett illvrål á la Ronjas vårskrik kom vår dotter till världen den 27 december klockan 16.00 på Ryhov i Jönköping. Enligt ultraljudet var hon beräknad till nyårsafton, men med en kombination av mammas och pappas gener kunde hon väl inte vänta. :-) Pappa tyckte ju att bebbelito, som vi haft som arbetsnamn, kunde vänta till 2011, så nu har sambons son fått två halvsystrar födda samma år som lär få gå i samma klass om inget oförutsett inträffar.

Förlossningen gick rätt fort. Det första värkarbetet som jag märkte av kom vid ett på natten. Strax innan 5 tog jag två Alvedon för att se om det skulle gå över, men värkarna återkom med 20-45 minuters mellanrum. Med tanke på att det kan ta uppåt 24 timmar så tyckte jag inte det fanns någon anledning för sambon att stanna hemma från jobbet.

Vid halv tio ringde han hem och kollade läget. Jag var allmänt lugn och tyckte att hemma gjorde han väl ingen nytta, men han tyckte att "så fan heller att jag stannar på jobbet om du har värkar". Så här i efterhand var det väl ett bra beslut då han gick och handlade för att kunna laga lunch. Vid elva tog jag en dusch och fick 3-4 värkar på raken så sambon uppmanades att laga lunch bums för att jag skulle ha energi inför förlossningen. Även under maten kom värkarna flera gånger så vi beslöt att ringa in.

Först ringde vi till Eksjö, men där hade de stängt på grund av smitta och undrade om vi kunde vänta 1-2 timmar medan de fick hem patienten och hann städa, i så fall var vi välkomna att ringa igen. Då mamma haft rätt snabba förlossningar på cirka 4 timmar som jag fattat det så vågade jag inte vänta utan vi ringde till Ryhov istället och var välkomna in om vi inte ville vänta. Det ville vi INTE. I efterhand är jag tacksam att vi inte "hann" till Eksjö där de haft ett fall av vinterkräksjuka.

På vägen in ringde en kompis, men hon märkte inte av att jag hade två värkar bara under vårt korta samtal. Under resans gång på E4:an passerade vi skylten Jönköping 9, vilken för evigt kommer vara fastetsad i mitt minne, för därifrån och in till förlossningen hade jag 4 starka värkar att andas igenom. Sambon som märkte att jag plågades skruvade upp radion och riktade full uppmärksamhet på nyheterna för att kunna koncentrera sig på körningen då det var riktigt halt och 17 minusgrader ute.

Väl innanför dörrarna säger kvinnan som tar emot oss att det är fullt så vi får sätta oss i väntrummet. Ganska snart blir vi hämtade och visade till ett förlossningsrum och jag får lägga mig i sängen för undersökning. Det visar sig att jag är öppen 5 cm, så vi har inte direkt kommit in i onödan. Omgående får jag testa lustgasen och med den som hjälp överlever jag förlossningen som är över ganska exakt 3 timmar senare. Då är jag riktigt trött och bara glad att det är över.

Vid födseln vägde lilltösen 2890 gram och var 50 cm lång, så det är en liten nätt bebis med behov av prematurblöjor. Fördelen är också att kläderna som jag köpte i storlek 50 passar alldeles utmärkt. Så nu försöker vi finna oss till rätta med amning, blöjbyten och barnskrik. Så mitt fokus är koncentrerat på att ta hand om vår Ronja, Maria, kanske Therese och att äta och sova. Trädgården ligger ju ändå gömd under en massa snö, utan att städningen slutfördes då jag orkade och gjorde minsta möjliga i höstas. Men det sägs ju att det som göms i snö kommer upp i tö ... så det får jag väl ta tag i när våren kommer. Det som gått sönder går ju alltid att ersätta.

Med detta vill jag också passa på att önska er alla

En god fortsättning på det nya året!