Mellan hopp och förtvivlan

Ute finns det inte mycket liv i växterna även om de är vackra där de står med sina snötyngda mössor. Här är en kryddplanta, en oreganoplanta tror jag att det är, som jag fick av en gammal kollega i somras. Ja, kollegan är ung ännu, men det var länge sedan vi arbetade ihop.


En del av buskarna är fortfarande ståtliga,

medan andra har tagit kylan hårdare,

men inomhus spirar hoppet om en ny vår. Min frilandshibiskus som jag köpte för cirka 40 kronor har äntligen börjat blomma efter att länge ha visat knopparna.
Fler är som synes på väg. Det ger ögonblick av lycka. Om jag inte hade haft erfarenhet av vanliga hibiskusar inne så hade jag säkert slängt denna när den tappade alla blad och det bara var pinnarna kvar.

Frågan är om det finns samma hopp för mina klematisar, som jag köpte på vinst och förlust när de reades ut?

I krukan med överblivna lökar spirar det också. Krokusen är på väg medan pärlhyacinter och snödroppar gick åt pipan när missarna tydligen trodde att det var kattgräs. Jag undrar om alla lökväxter verkligen är nyttiga för dem eller om de är smarta nog att rata dem?

Även hibiskusblommorna snor de ju och äter upp om man inte har koll på dem.